”Jag har alltid drömt om ett liv på havet”

Jag är uppvuxen vid havet här i Holmsund och ända sedan jag var liten grabb har jag varit intresserad av fiske. Jag köpte min första fiskebåt när jag var nio. En likstammig skötbåt med inombordare. Jag hade jobbat ihop pengar på somrarna hos min far som hade järnhandel, och så skottade jag snö. Jag fiskade med nät på helger och sommarlov, framförallt sik och abborre. Ibland fick jag harr.

När jag blev äldre hade jag yrken som målare och fastighetsägare, men jag funderade alltid på att bli yrkesfiskare. Det brinnande intresset fanns där och jag drömde om ett liv på havet. Så 2009 skaffade jag äntligen yrkesfiskarlicens och började fiska med Buten som utgångspunkt. Tre år senare bytte jag namn på firman till Västerbottens Fisk och tog över lokalerna på Hillskär. Här kunde jag bereda och förädla fisken och öppna egen butik. Grossisterna vill allt mer köpa färdigförädlat. Suget efter närproducerat och lokalt förädlat har också vuxit bland konsumenter och då måste man ha den försäljningen.

Dagarna när jag fiskar går jag upp vid fem och åker ut på Hillskär, tar en kopp kaffe och byter om. Vädret har jag kollat dagen innan så det inte blåser för mycket. Gränsen går vid kuling, 14 sekundmeter, ungefär.

Min större båt heter Filip efter min son. Det är en Beason, en sju och en halvmeters, öppen allroundbåt för alla fiskeredskap, men den är specialbyggd för att man ska kunna fiska med ryssjor.

Ofta har jag med mig min far, Leif-Tage, i båten. Vid halv sju-snåret går vi ut en till fem sjömil. Det är kustnära fiske. Om det är sik vi fångar tar det två till fyra timmar att vittja näten, beroende på fiskelyckan. På eftermiddagarna lägger vi i näten igen.

Säsongerna varierar. I april och maj drar strömmingsfisket igång och tar mycket av min tid. Den tar jag upp med strömmingsryssja och skötar. I mitten av juni är det laxpremiär och då fiskar jag framförallt den fina Vindelälvslaxen med ryssja till mitten av juli. Sedan blir det mer sik och abborre. I september kommer leksiken och från min mindre båt, en Nordanvind 600, fiskar jag sik ända in i december. Vintertid fiskar jag faktiskt sik med nät under isen och då går jag ut med skoter.

Att fiska som jag gör är ett hantverk och det kräver mycket muskelkraft och erfarenhet. För det är inte hur lätt som helst att sätta ut laxryssjor och strömmingsryssjor och veta var fisken går och när. Det är en viss konst. Och jag har fått lära mig det här själv, för jag har ingen i släkten som är fiskare. Jag är första generationens fiskare. Det är väldigt ovanligt. Fisket brukar gå i arv. Det går kanske lättare då. Men jag har gått från noll. Jag har följt med äldre fiskare ut, sett hur dom gör och byggt upp min kunskap.

Jag gillar att vara på havet. Friheten och spänningen om det ska bli fångst eller inte. Det är en liten sport om man säger så. Om jag har stora beställningar och inte får fångst kan det vara frustrerande. Ena dagen får man ingenting och nästa dag på exakt samma ställe kan det vara jättebra med fisk. Det är en del av tjusningen. Men vet inte riktigt vad det blir. Ibland får jag tjockt i näten av simpa och snorgärs. Då kan det vara jobbigt. Man måste vara envis och ha starkt psyke många gånger. Man kan aldrig säga att ”Nu är klockan 16, jag åker hem.” Det är bara att jobba tills det är färdigt – även om man får göra 15 timmar ute på havet. Man gör klart helt enkelt.

Idag är vi fyra personer på Västerbottens Fisk. Det är jag, pappa Leif-Tage, Linda Andersson som tar hand om vår butik Fiskboa och försäljning till butiker, restauranger och grossister och så Ida Nilsson som ansvarar för Produktionen av fisken. Det kan bli aktuellt att utöka verksamheten och jag har en dröm om att skaffa en större fiskebåt framöver. Då skulle jag rikta in mig mer på strömming.

Min vision är att vi ska bli Umeåregionens ledande leverantör av färska, närproducerade fiskprodukter.

sign_fredrik

 

 

 

 

 

/Fredrik Jonsson, Västerbottens Fisk